ELLA

desember!
shit jag kan inte ens stava till en månad december stavas det ju. fan vad tiden går fort, nästan för fort

det kan bero på att jag har så jävla mycket tankar hela tiden jag vet fan inte vart jag ska ta vägen? jag vill bara bort, bort, bort så långt bort som möjligt! upp till himmelen, föras bort på en fågel med blåa vingar, åka igenom alla vita moln, finna solen, och sen sakta och säkert landa, landa nån helt annan stans, på en öde ö helt ensam, bara jag och ensamheten. där ska jag sitta och fundera, fundera på hur lätt livet egentligen skulle kunna vara utan den här staden som jag sitter i just nu.
jag trodde att jag skulle reagera med en rysning genom hela kroppen, men allt stog still. lika still som döden nästan ännu stillare. som döden utan känsla

ta ett steg bak och titta på hur verkligheten egentligen är
den är inte lätt längre den är svårare än vad man tror
saker som man inte vill ska hända, ja just dom sakerna händer
man tittar in i människors ögon och tror att dom talar sanning
men en lögn nu för tiden ser likadan ut som en sanning
bara att det inte är sant
att tänka på en sak men mena en annan, är det så man gör nu?
och han va fan inte värd mina tårar
det fanns inget motstånd dom bara kom och det är något som jag ångrar
sånt som händer i min värld just nu spolar jag ner imorgon
i övermorgon äter jag upp det och igår sparkade jag söndet det!