ELLA

två sekunder. två sekunder var allt som behövdes för det svarta.
jag hörde hur moa försökte ta mig till liv, men jag var som död.
med stampande steg sprang moa iväg och jag hörde hur hon panikslagen bad om hjälp från någon.
hon sprang tillbaka till mig och började pumpa och blåsa. jag kände att hon hade lyssnat på hjärt och lugn räddningen i skolan. men moa var ingen kämpe, hon gav upp när tårarna tog över hennes krafter och efter ett tag hörde jag mans röster dom lyfte in mig i en bil och ljudet av forsen hördes inte längre. bara moas darrande röst som pratade med killen bredvid. hon klämde hårt i min hand men jag kunde inte klämma tillbaka. ambulansmännen gjorde allt för att få mig till liv, dom trodde att jag var död. men jag kunde känna av vissa saker, som att moa rörde mig och dels kunde jag höra. det var bara synen lukten och krafterna som saknades.. jag ville säga till moa att jag var vid liv men inget ljud kom ut, det var som att prata i en dröm det tog bara stopp.
hela tiden kunde jag höra hur det var att vara vid liv, men jag var död. det var vad dom trodde. dom drog in mig på sjukhuset med dom gnisslande hjulen.